12 månader är den snabbaste linjen för att förlora tillståndet att bo kvar i Storbritannien. Enligt kapitel 32 i UK Borders Act 2007 måste inreministern lämna utvisningsorder om en person utan brittisk eller irsk medborgarskap döms till minst 12 månaders fängelse. ILR-innehavare finns inte på undantagslistan.
12 månader denna linje, nu räknas också probation med inom det
Domföreskriften 2026, artikel 45 ändrar UK Borders Act 2007 s.38(1) och NIAA 2002 s.117D(4), och inkluderar "en avstängd dom på minst 12 månader" (suspended sentence) i definitionen av "främlingsbrottsling". Giltighetsdag är 2026-03-22, och den tillhörande SI 2026/217 lägger till en övergångsbestämmelse: gäller endast för brott som döms den dagen eller senare, tidigare dömas inte återkallas. Med andra ord, innan den dagen, att få en avstängd dom på 12 månader brukade vanligtvis inte utlösa en automatisk utvisningsplikt; efter det, så är den lika som en riktig fängelsetid i denna linje. Denna förändring nämns nästan inte i kinesiska kretsar, men den direkt förändrar värdet av att "strida för en avstängd dom" inom kriminalförsvar.
Min bedömning är tydlig: om fängelsesatsen ligger på 11 eller 12 månader, är konsekvensen för invandringen kraftig , så när som en kriminell procedur bör invandrarättaren och kriminell advokaten samarbeta innan domen uttalas, och lämna konsekvenserna för invandringen som förtjänstmaterial, istället för att fråga om permanent bosättningsrätt finns kvar efter domen. Om man gör detta för sent, är den efterföljande administrativa processen nästan oövervinning.
När utvisningsorder utfärdas, ILR blir automatiskt ogiltig.
En av de mer kända versionerna säger att det innersta departementet först måste "återkalla din permanenta bosättningsrätt" innan man kan prata om utvisning. Ordningen är faktiskt omvänd. Ändringen i Immigrationslagen 1971, artikel 5(1), anger att efter att en utvisningsorder har tagits fram, förlorar personen automatiskt alla tillstånd som han/hon erhållit före utvisningsordern eller under dess giltighetstid, inklusive permanent bosättning, utan att behöva genomgå en separat återkallande procedur.
Vem är avsnitt 76 för? NIAA 2002, avsnitt 76 är avsedd för personer som ska utvisas men inte kan utvisas: 76(1) bör utvisas men kan inte utföras på grund av rättsliga skäl (t.ex. artikel 3 i mänskliga rättigheter konventionen); 76(2) tillståndet erhölls genom bedrägeri, borde ha avlägsnats men har faktiskt inte kunnat avlägsnas; 76(3) flyktingen behöver inte skydd längre på grund av frivilliga handlingar. Efter sådana återkallelser följer det vanligtvis inte att personen omedelbart utvisas, utan de får istället ett tillfälligt tillstånd med möjlighet till appeal, och tillståndet fortsätter under appealsperioden.
Home Office"Avsägande och förkortning av tillstånd" v10.0 (utgåva den 28 januari 2026) är mycket direkt: ordet "avsägande" ändrar inte lagstiftningens makt, det finns inga makt att förkorta oändliga tillstånd inom landet, den enda vägen är avsägande enligt avsnitt 76.




